Ett intressant mål inom försäkringsområdet avgjordes den 5 juli 2017 av Högsta domstolen. Tvisten hade sin grund i ett avtal mellan Skanska och Cremona Construction där Skanska uppdrog åt Cremona att utföra bostadsprojektering. När Skanska sedan krävde ersättning på grund av fel i leveranserna försattes Cremona i konkurs.
Cremona var enligt en företagsförsäkring ansvarsförsäkrad hos Trygg-Hansa. Med stöd av 9:7 1 st. försäkringsavtalslagen (FAL) kom Skanska att kräva Trygg-Hansa på ersättning ur Cremonas ansvarsförsäkring. Men Trygg-Hansa motsatte sig Skanskas krav.
Som grund för detta åberopade man en klausul i försäkringsavtalet som föreskrev att den som avsåg att utnyttja försäkringen var tvungen att anmäla detta inom 6 månader från det att någon gjort gällande ett skadeståndskrav mot den försäkrade, annars skulle rätten till ersättning gå förlorad. Då Cremona inte hade anmält något ersättningsanspråk inom den föreskrivna tiden menade Trygg-Hansa att Skanskas möjlighet att med stöd av 9:7 1 st. FAL kräva ersättning gått förlorad.
Enligt 9:7 1 st. FAL får vid ansvarsförsäkring den skadelidande rikta krav direkt mot försäkringsbolaget på ersättning enligt försäkringsavtalet, om konkurs har beslutats beträffande den försäkrade. Frågan som HD ställdes inför var om denna rätt bestod trots att den försäkrade inte hade anmält ersättningskravet inom den tid som föreskrevs i avtalet.
Högsta domstolen utgick från att det skadelidande företaget hade den rätt till försäkringsersättning som avtalet gav det försäkrade företaget, varken mer eller mindre, om inte annat följde av lag eller avtalsvillkoren. Vidare fann domstolen att FAL 9:7 1 st. tillät att fristvillkor fick verkan också mot det skadedrabbade bolaget.
Cremonas underlåtenhet att anmäla ersättningskravet ansågs därför medföra att Skanskas rätt till ersättning gått förlorad. Mot denna bakgrund förlorade således Skanska tvisten mot försäkringsbolaget.
För domen i originaltext klicka här.
