Den 12 februari skrev Marie Karlsson Tuula, professor i civilrätt vid Karlstad universitet och gästprofessor vid Örebro universitet, en artikel om medling vid konkurs och rekonstruktion i Dagens juridik . I denna kommentar ges en praktikers syn på verktyget och dess eventuella användning i en företagsrekonstruktion.
Vi på Svensk Företagsrekonstruktion har en massiv erfarenhet av att företräda bolag som genomgår en företagsrekonstruktion, vilket har gett oss en tydlig bild av hur rekonstruktionsprocessen upplevs ur ett gäldenärsperpektiv och vilka åtgärder och moment som kan tänkas leda till fler lyckade företagsrekonstruktioner och därmed färre konkurser och räddade värden och arbetstillfällen.
När ett bolag påbörjar en företagsrekonstruktion så träffar initialt en ny och omfattande arbetsbörda bolagets ledning och administration. I grund och botten handlar det om ett intensivt informationsarbete i syfte att få samtliga kring bolaget att förstå vad som händer och dela den bild av framtiden och överlevnadsförmågan som var anledningen till att man beslutade sig för att påbörja företagsrekonstruktionen. Rekonstruktören har en lagstadgad skyldighet att informera fordringsägarna och tillse att deras rättigheter inte åsidosätts under processen, men utöver dessa så behöver också bolagets kunder, anställda, delägare, samarbetspartners och andra som på något sätt verkar kring bolaget få en förståelse av processen. Detta är en absolut nödvändighet för att de ska veta hur de ska, kan och kanske borde agera för att syftet med företagsrekonstruktionen ska kunna uppnås och därmed rädda verksamheten som bolaget bedriver.
Vår erfarenhet, som ombud och stöd för bolaget under processen, är att man når klart mest framgång genom att vara proaktiv i informationsgivningen och att informationen ska vara enkel, tydlig och relevant. I de allra flesta fall vill de kring bolaget snarast veta vad de ska göra för att kunna underlätta processen och för detta så behövs snarast en fungerande kommunikation. Eftersom en företagsrekonstruktion ska vara en förändrings- och förädlingsprocess av ett bolags verksamhet så är det inte bara information om företagsrekonstruktionens formella steg som ska ges utan minst lika viktigt är det att lyfta fram de förändringar och förbättringar som sker. Sker denna kommunikation på rätt sätt så erhåller man det förtroende som är essentiellt för en verksamhet och tvister som annars skulle kunna leda till behov en medling kan då undvikas.
I de undantagsfall då samsyn kring en fråga inte finns och en tvist står för dörren så innebär dagens regelverk stora praktiska incitament till förlikning, främst genom att monetära krav på bolaget i de flesta fall omfattas av ett ackord men också på grund av det kan framstå som uppenbart att en tvist kan försvåra processen och därmed leda till en värdeslukande konkurs.
I vissa fall då en tvist ändå blossar upp så kan det finnas en vilja hos motparten att det rekonstruerade bolaget faktiskt ska försättas i konkurs. I dessa situationer så kan man inte räkna med någon förlikningsvilja överhuvudtaget och förhållandet att ett eventuellt krav skulle omfattas av ett ackord väger förstås inte lika tungt. Ett utvecklat medlingsförfarande skulle kunna vara en gångbar väg i dessa undantagssituationer och syftet med det skulle i så fall vara att få en motpart att frångå sin ambition att försätta rekonstruktionsbolaget i konkurs. Risken man ställs inför är att hela rekonstruktionsprocessen kompliceras och fördyras samt att en motpart också inser detta förhållande och använder medlingen i just det syftet.
På grund av företagsrekonstruktionens intensiva natur och krav på pragmatism och lösningsorientering så ligger det i farans riktning att en formell möjlighet till medling inte skulle leda till fler lyckade företagsrekonstruktioner, i varje fall inte om den utformas så att dess lösning är avhängig ett avslutande av företagsrekonstruktionen. Skulle man kunna hitta ett sätt där en insolvensmedling inte stör eller förlänger företagsrekonstruktionen på ett besvärande sätt så skulle det säkert kunna vara ett komplement, åtminstone i mer komplicerade fall där parametrarna gör att de alexanderhugg som annars är de mest effektiva inte är att föredra.
